Om tamråttan

TAMRÅTTAN INFORMATION

 

Tamråttan vinner allt större intresse och uppskattning som sällskapsdjur. Idag är det inte längre

särskilt "konstigt" att ha en råtta som husdjur! Den lilla gnagaren gör sitt intrång i hem och hjärtan

i alla kategorier - unga som gamla, familjer som ensamstående.

 

En presentation av tamråttan kan vara på sin plats. Dess latinska namn är Rattus Norvegicus,

samma som den vanliga vilda brunråttans. Dock finns det en mycket stor skillnad; tamråttan är

en genom tusentals generationer förädlad variant av den vilda råttan, precis som tamhunden har

sitt ursprung i vargen. Här bör också nämnas att de råttor som saluförs som "takråttor" av diverse

nationaliteter - egyptiska, indiska eller vad det nu kan vara - inte är något annat än vanliga

tamråttor. "Takråtta" är ett annat namn för svartråttan, Rattus Rattus, som på flera sätt markant

skiljer sig från brun- och tamråttan.

 

Att ha en råtta är alls inget nytt påfund. Det är känt att man haft tama råttor som husdjur så långt

tillbaka som i början av 1800-talet, och redan 1901 hölls i London den allra första råttutställningen!

 

Tamråttan är lätt att sköta, den ställer inte stora krav på sin ägare och den blir otroligt tam och personlig. Om man påstår att djur kan tänka och fundera ut saker, så kan råttan det definitivt! En tamråtta kan bli en mycket tillgiven liten vän. Den lär sig på en gång vem som är matte/ husse och vill gärna vara med överallt och se vad som händer. Ju mer du ägnar dig åt din råtta desto mer utvecklar den sin personlighet - och desto större utbyte får du i gengäld.

 

Hanarna är oftast lugnare än honorna, även om det inte finns någon skillnad i övrigt i tamhet mellan könen. En mycket positiv egenskap är också att tamråttan ytterst sällan eller aldrig bits. Råttan är ett flockdjur och får enligt lag inte vara ensam. Det bästa är att ha minst två råttor av samma kön som bor tillsammans och har sällskap av varandra.

 

Har du minst två råttor boende tillsammans kan du med 99% säkerhet när som helst introducera en ny unge till flocken. Det kan bli lite knorr i början från de vuxna djuren, men det går strax över. Om du däremot bara har en råtta och vill skaffa sällskap till denna bör du göra det medan råttan är så ung som möjligt. När en ensam råtta blivit ca 5 månader gammal brukar den inte acceptera en annan råtta - ung som gammal. Denna åldergräns kan naturligtvis variera mycket från råtta till råtta. Till stor del beror det på hur mycket råttan har blivit präglad av dig, den kanske tror att den har blivit din artfrände, och ser råttor som sin fiende.

 

Även om råttan tycker mycket om att röra sig fritt bör den ha en ordentlig bur där den kan tillbringa den tid då matte eller husse inte är hemma och lämpligen även på natten. En stor fågelbur är utmärkt. Minimi-måtten enligt lag är 30 x 60 x 30 cm, men ju större desto bättre, eftersom du då kan inreda buren med hyllor, grenar att klättra på, fågelbadkar, hus och hängmattor att sova i.

 

 

På botten används vanligen strö av hampa, aspspån, pappersströ eller annat icke dammande material. Sågspån bör inte användas, då det är för fint och dammet kan ge upphov till problem i luftvägarna. Kutterspån kan också irritera luftvägarna. Många råttor har för övrigt en speciell toalettlåda med spån eller särskilt toaströ inne i sin bur, vilket kan vara mycket praktiskt.

 

Tamråttan är ett av de lättaste djur man kan tänka sig att ha hemma. Den är i princip luktfri och dessutom mycket renlig av sig, och sköter du bara bytet av bottenmaterial i buren (eller byter i toalettlådan) behöver du inte alls besväras av någon "djurdoft".

 

Maten är vanligen inget problem för en tamråtta. Den äter detsamma som matte och husse. Ja, vad matte och husse "bör" äta är kanske bättre att säga. En basmatsedel för en råtta kan innehålla kokt ris, råa eller kokta grönsaker och frukter. Råttan behöver också något hårt att gnaga på så att tänderna inte blir för långa; de växer nämligen hela tiden. Vegetabiliskt torrfoder för hund är ett exempel på bra tuggmotion.

 

En vattenflaska med färskt vatten ska alltid finnas tillgänglig och ska bytas varje dag.

 

 

Tamråttan finns idag i flera olika hårlag; de vanligaste är slät och rex, dvs lockig päls och ett 20-tal olika färger, vilka i sin tur kan kombineras med ett antal olika teckningar; se utställningsstandard.

 

SRS kan förmedla adresser till seriösa råttuppfödare; se SRS uppfödarregister. Alla registrerade uppfödare står inte med på hemsidan, men vill du ha en utförlig lista kan du beställa hem en.

 

En tamråtta är könsmogen vid 5 veckors ålder, räknas som vuxen vid 5-6 månader. Hanar kan väga uppåt 700g, honorna är mindre och som mest väger de runt 400g.

 

Vanligen blir en tamråtta mellan 2 och 3 år gammal; det finns tom de som blivit 4 år gamla. Honan går dräktig i 20-24 dygn och får i genomsnitt 10 ungar per kull, men det kan variera mellan en och tjugo stycken.

 

SRS rekommenderar sina uppfödare att inte para honor och hanar under 5 månaders ålder samt att inte sälja råttungar före fyllda 5 veckor. De ska då också väga minst 80g.

 

För vidare regler och bestämmelser för uppfödare inom SRS se SRS grundregler för uppfödare och SRS rekommendationer för uppfödare.

Om du inte fått svar inom en vecka, maila webmaster Melissa webmaster@svenskarattsallskapet.se